Raj

Raj. Det rimmar på haj. Och haj är ju en broskfisk. Brosk finner man när man rensar kycklling (förhoppningsvis inte när man äter den) och kyckling är en beståndsdel i thaimat, som är något av en kulturell tillförsel, liksom bananer är, vilka är gula om de har hunnit mogna till lite under transportsträckan mellan skördefältet och t.ex. Netto. 

Påståenden i all ära. Jag längtar så förbrilt (okej det var nog att ta i) mycket till jul! Tänk dig en liten osning av pepparkakor som når näsans mynning, som får dig att vakna upp ur drömmarnas tillstånd, kliva upp ur sängen och sträcka ut varenda liten mitokondriefibercellskoloni, medan du formar dig till ett U, dra upp gardinen och skåda ett vitt landskap, orört som en nyfödds själ och känna harmonin, tystnaden. 

Ett murrigt marinblått mörker med några glimmande ljuskällor på flera ljusårs avstånd, täcker det som inte hör till land. Du tar några djupa andetag, svänger fritt med dina lemmar till armar, och inser att dina knän inte längre lyssnar till hjärnans försök att hejda dem från att kollapsa, ty pepparkaksoset flödar nu fritt, med en touch av apelsin, som om det inte vore nog med allt det redan nämnda goda från ovan. 

Ett knarr hörs från en vinkel av 47 grader, nordostlig riktning, och ja, i 3D-formatsperspektiv hamnar ljudkällan en bit ovanför hjässan. Sedan tas det toner från höger och vänster, någon föddes tyvärr med en knut på stämbandet, en tredje har slitit ut sitt och som en arrytmisk metronom kväker någon som en gräsand på ett främmande språk. Och det är väl det här som gör världen så vacker. Alla är vi unika. Tillsammans utgör vi en kör av säderles slag som inte kunde finnas, med hjälp av vare sig förstoringsglas eller tryffelgris till utrustning, på någon annan planet. 

Ring, klocka, ring skulle Jan Malmsjö ha sagt, men jag säger sjung, du tondöve som tonsäkre, sjung! Och vänta med klockan tills nyår.

Jag tror att raj var en bra beskrivning på det här avsnittet.