Das Dass

Nämen hallå!!! Hej eller. HUR kunde jag glömma bort att lägga upp bilderna när jag var på dass den andra april tvåtusentjugoett??? Och idag är det fredagen den fjärde juni tvåtusentjugoett!!! 

Jo vårs, jag är ju en sån här cool person, ni vet, som skriver datumet och århundradet med bokstäver istället för med siffror. En unik bit. Känns ekonomiskt. Tar inte så mycket plats liksom. Eller inte!!! ;) pPppPpPPpP (nån som kommer ihåg den eran? när man skrev ppPpPPpPpp? Tänk på det.)

Men åter till saken - det är ju länge sen dasset blev gästat!! Och detta är ju en virtuell dassbok!!!! Men, nu är hungern stillad. Nu är måttet rågat. Potatisen är uppdragen ur jorden. Eller nej, potatisen är satt menar jag. Den sista potatisen är satt. Nu har utandningens luft nått oändligheten. Det var alla ordspråk jag kunde. ;) 

Och eftersom ni hittills bara har fått se dasset från dess insida så kan ni nu äntligen säga att ni har sett det från dess utsida MÄD! Åh jag skriver talspråk! Haha! Vilken frihet! Och vilket privilegium! Ja, inte att jag skriver talspråk med kapps låck utan att ni får se dasset! Das dass! Som man hade sagt i Tyskland. Språkkunnig det är man allt. Jorå! Får lite känslan som när man väntar på en autograf. En glädjetår föll precis från min kind!

Ja, och det här när man får se något från dess utsida, från att bara ha vetat om insidan. Det är lite som när ens världsbild ändras. Man trodde att allt var på ett visst sätt, men så visar det sig en dag att det finns så mycket mer! Lite som när jag en dag fick reda på att katten inte har nio liv. Och lite som när man lär känna Gud!!! En helt ny värld kan man sjunga då. Och lite som när man lär känna en annan människa eller sig själv, fast då går det från utsidan till insidan istället! Inside out som Genesis sjunger! Eller outside in? Tänk på det. Och då är det bra att man har ett dass där man kan sitta och fundera och höra regnet smattra mot taket. Vilken frid! Dröten! På återskrivande!

You'll have to wait 53 more days

Klippte lugg häromdagen... 

... Skoja!!! 😂

Allt började med ett tåg

Jag tänkte att jag vill starta en blogg. Men jag har ju redan en! Varför starta en ny? Varför blörja om?? Jag skulle skrivit "börja" men det blev "blörja" eftersom jag skriver på mobilen i ett tåg som rör sig och har sig. Då slant mitt finger på tangentbordet. Men det blev ju bra ändå för "blöja" symboliserar ju livets start. Jag menar blöja är lite som börja fast mer konkret i en människas liv. Att man börjar med blöja. Då kan man förkorta meningen och istället bara skriva "att blörja". Undra om det kommer att komma med i svenska akademiens ordlista. Det kanske inte är så ofta man kommer behöva använda uttrycket, men ändå. Hur som helst. Nog om det.

Jag sitter på ett tåg. Jag har varit i hufvudstaden. Det var en besynnerligt trevlig resa och dag med all dess behag. Jag har vandrat och rest med alla möjliga fordon. Tyvärr inte luftballong. Men det gör inget.

Det är verkligen så kul att resa!!!!!!!! Det blir aldrig som man har tänkt sig. Typ. Ett äventyr! Bland annat träffade jag Carl-sakral. Honom kan ni läsa om om ni hittar Carl-social på Instagram.
OM DET NU ENS ÄR NÅGON SOM LÄSER PÅ DEN HÄR BLOGGEN. OJ CAPS Lock. Hahaha, insåg att när jag råkade trycka på käps låck lät jag genast väldigt aggressiv. Lät? Nej jag verkade. Inte lät. Uj nej. Hur kunde man tro något sådant? Lät? Pytt! (#robertgustafsson).

Nåväl. Det har varit en extra ordinär dag. Det började med att jag gick 4 km. Sedan blev jag intervjuad 3 ggr. Sedan gick jag 4 km. Sedan hittade jag ett vägguttag för min telefon (vilket var viktigt då jag behövde den för all kollektivtrafik) och ett kök där jag kunde äta min medhavda matlåda. Sedan kom Carl och bidrog med sin ädla närvaro. Sedan läste jag 3 sidor vertikal text. Därefter fick jag uppleva olika sorters transportmedel under 1 timmes tid. Sedan besteg jag Stockholms motsvarande Vatikanstaten i Rom och fick skåda ett hus som hade samma färg som min hembyggds fasad. Resten kan ni enkelt föreställa er!!

Dmoll ville autocorrect att jag skulle skriva. Inte vet jag varför! Jag är ju glad! Men man behöver moll i livet också. Tänk vilken frihet att få vara ledsen ibland! Att bara få gråta ut. Saliga de som sörjer. Ty de ska bli tröstade.

Och med detta så avslutar jag detta skriptum och önskar er alla en bra dag!
/Edert personliga Dass

Bark, barr och bråte. Det är var mitt öga beskådar genom ytskiktet av damm som beslöjar mina hårt utsatta glasögon. En dag för 2,5 år sedan förstördes nämligen glasögonens antireflexbehandling då en konstant koncentration av värme torrmarinerade mina glasögon. Glasögonen låg snällt, försynt och stilla förpackade i dess fodral och fick helt oskyldigt utstå detta obarmhärtiga öde. Fodralet befann sig nämligen i ett tält och ni vet ju hur varmt det kan bli i ett tält då solen ligger på, och det dessutom flera dagar i sträck. Idag är glasögonen ärrade för livet. De har en flammig yta av grönt och rosa, likt Lisebergs kulörta identitetsmarkör blandat med Joe Labero. Den senare står för flammorna, if you know my point. (tror han handskas med sånt i sitt jobb?) Hur som helst, nog om detta. Tack för att jag fick ventilera. Solen står högt på himlen, trots att klockan är fyra på dagen, och värmer barmhärtigt upp mitt vinterblekta face. En dag ska det bli brunt, utan foundation.
Alla medpassagerare har helt olika liv. Tänk att det finns så många olika liv. Det är häftigt! Gissa vilket fordon jag åker med? Det börjar på B och slutar på uss. Livet är coolt och snart är jag framme. Ajössel strössel!

Trip to Norge

Hallå eller! Detta är en dag som präglas av fordonet bussens härkomst.

Vi är nämligen påväg till Norge med klassen, med några trevliga stopp på vägen.

Försöker pränta skriften från mobilen, vilket inte var det lättaste. 

Nåväl, vi har passerat Sundsvall. Startade i Jönköping där vi bor och siktar just nu på Härnösand där vi ska ha konsert. Varje gång jag skriver bokstaven "ä" blir mobilen osammarbetsvillig. Ni kanske anar min frustration mellan raderna. HJag tror jag skriver "a" istallet. Vi har det bra pa buasen. Trötta o rastlosa men glada!! Landskapet är brunt och vittoch gratt och gront. Min hjarna är överarbetad känns det som. Darfoe gar det lite trogt. En tandkramstub sandes fran den ene till den andre. Ett hederligt byte av varme och mint. Elledningar loper genom terrangen. De ar ju lite exotiska nufortiden. Nu närmar sig den skona paus fran rovens trasmak utan krydda. Det luktar bacon. Kanske ar det vara val anvandna satesmuskler som sager ifran. Men vi kommer overleva. 10 km till Harnosand aterstar endast. Kan vi klaradet? Klart vi kan! Sa kan du ocksa tanka i livet nar du stoter pa ett hinder eller tva. Gor som byggare bob, tro pa dig/er sjalva och ge aldrig upp! Tack o hej for mig!

Den falska födelsedagen

Hej och hallå!

Ett inlägg från en tillsynes död blogg, som uppenbarligen bar frukt av liv, ty denna uppkomst av skrift äro nuvarande - dock har den varit i koma den senaste tiden. Ett radikalt uppvaknande blir följden, då denna dag fläckades av livfulla händelser som jag vill dela med mig av. 

Innan dagen hann gry gick jag upp med tuppen för att bege mig till jobbet på vårt kära äldreboende. Där stannade jag ett bra tag för att sedan åka hem. Några timmar senare avbröts tystnaden av glada men ack så falska toner från min familj. Det var nämligen så att vi inte firade min födelsedag förra året (den 15:e maj), så nu tyckte familjen att det var dags att ta igen detta. Min broder spelade mandolin av ostämd sort, mamma slog på en gräddbunke och syster min spelade stråke (utan fiol).  Och så sjöng de vackert en födelsedagssång (kommer inte ihåg vilken). 
   Sedan var det dags för fruktsallad och presentöppning. Det var inga roliga presenter sa mamma. Men det var roligt att öppna dem. Något stålformat som liknade en hårprodukt visade sig vara en vitlökspress. För att rädda nästa jul fick jag även julgransbelysning. Nu senast hade vi ju led-lampor med kallt blått ljus, vilket inte var optimalt för stämningen... Jag fick en tekopp, exakt likadan som den som hade stått på diskbänken, en hel del underkläder och några tallrikar som jag samlar på.

Hur som helst, det var en väldigt glädjefylld kväll men mycket skratt som övergick i ja, oljud skulle man nog närmast beskriva det. Mamma kallade sin kompis för Norge av misstag och syster försökte efterlikna Morran i "Morran och Tobias" på vokal väg. Det gick ganska bra. Resten är minnesluckor.
   Så nu efter allt detta stohej sitter jag i min ensamhet och har precis druckit upp en brun dryck av banan, kakao och mjölk, alltså en smoothie. Jag hör klockornas tickande och datorns sus som nyper tag i mina öron när jag väcker dem till liv genom medveten aktiv lyssning. 
Jag vill skicka med en sista hälsning innan det är läggdags - Tag vara på ditt liv. Du har bara ett och man vet aldrig när man dör. Då blir det säkert också bra, men glöm aldrig att här och nu är stunden som nalkas. Ta emot den med öppna armar och andas in toner av liv. Du har möjligheten att leva. Godnatt.

Lästipset

Idag hittade jag en väldigt intressant och (om)spännande artikel!

http://www.aftonbladet.se/halsa/mage/article12453734.ab

Ett lyckligt råddjur i tiden

Nämen hajjäh! Dä vå änte igår. Tiden har sannerligen existerat i en högst godtycklig bemärkelse. Vad skulle hända om tiden försvann? Vad är tid? Jag känner inte för att svara på den frågan just nu, men jag ställer den ändå rätt ut i den luftiga omgivningen, alltså luften. 
Liksom en god vän uttryckte sig idag om en fis i rymden, så är min fråga kommen av samma princip. Fast min andedräkt är varken äcklig eller gul, men i detta fall tas inte hänsyn till alla detaljerade aspekter som kan förekomma, utan jämförelsen syftar till ett särskilt förlopp, utdraget ur det helhetsfulla flödet. Nog om detta. 

Häromdagen skrev jag ett fint brev till de härliga människorna på ålderdomshemmet som jag jobbade på i somras med ett råddjur på. Alltså på brevet var det ett rådjur. Eller var det en hjort? Det är kul att skriva med penna på papper tycker jag. Det blir mycket mer personligt och levande, än om man skriver på datorn, precis som jag gör nu.

Min rumskompis kom precis in och talade om en film som slutade lyckligt. Vilken äkta fröjd! Det är så jobbigt när filmer slutar olyckligt. Men så kan det ju vara ibland i det verkliga livet också. Men det finns alltid något gott att skåda som tur är. T.ex. olivolja. 

Nu väntar min mjuka och härliga kudde på mitt huvud. Godnatt.

Tjenahhhhhhhh

Tjenaaaaaahhhh! Ooh, jag skriver som det låter, yeah. Ja, vadå? Ibland andas man lite extra. Man ska akta sig för att göra skärmen gul. Har man riktigt dålig andedräkt så är man inte nådigt ute. Eller datorn rättare sagt.
På senare tid har det skett lite nyheter som är värda att antecknas i historien (dassboken). I går var jag och några polare på Gustavsvik. (Ett äventyrsbad i Örebro.) Det var helt hysteriskt. Det var folk som vrålade överallt. Jag tillbringade en timme i motionsbassängen. Där var det lite lugnare. De resterande 3 timmarna var ändå väldigt roliga och fartfyllda. Det fanns en bana som hette toaletten.
Innan det befann jag mig på ett tonårs-nyårs-skid-läger i Lima (Sälen). Det var riktigt gött må jag säga. Det bästa på länge. Jag orkar inte skriva ner allt som hände.

Jag stirrar på ett grådassigt blågrönt suddgummi. Ibland är gamla suddgummin extremt bra. De behöver lite tid på sig att torka till sig ibland.
Nu rycker det i husets handtag. Dags att bege sig mot nya äventyr. Ciao!

A rieeeeeaally good day

Today is a reeeeeeeeeeeeeeeeeally, reeeeeeally, reeeeeeeeeeeeeeeally, rieeeeeeally, rilly good day! My face is really tighted up in a big smile, and sometimes my mouth gives out a complex noise, yeah you understand: I'm laughing. I'm  so glad that I laugh! Woow wohoo! That has never happened before, yeeah! Or, has it? Okay, I admit, I have laughed before, yes it's true, even if you don't believe it. 

Alltså, varför snackar jag engelska? Det är ju inte direkt så att jag behöver det om t.ex. Barack Obama skulle behöva lite extra utfyllnad i sina politiska anförande, eller om nån artist som sjunger på engelska skulle behöva lite skrivmaterial... Det kan de ju få tag på på annat håll liksom. 

Det är många saker som kan göra en lycklig. Jag tänker inte dra hela min dag här och nu, men jag vill bara konstatera att det finns mycket att glädjas åt. När var du senast glad? När skrattade du senast och dessutom fick träningsvärk i magen/fejset av det? Det tål att tänkas på! Kanske sitter du just nu och flinar med hela fejset och det är ju bara roligt i så fall. Ha en fin dag och gör något kul!

Raj

Raj. Det rimmar på haj. Och haj är ju en broskfisk. Brosk finner man när man rensar kycklling (förhoppningsvis inte när man äter den) och kyckling är en beståndsdel i thaimat, som är något av en kulturell tillförsel, liksom bananer är, vilka är gula om de har hunnit mogna till lite under transportsträckan mellan skördefältet och t.ex. Netto. 

Påståenden i all ära. Jag längtar så förbrilt (okej det var nog att ta i) mycket till jul! Tänk dig en liten osning av pepparkakor som når näsans mynning, som får dig att vakna upp ur drömmarnas tillstånd, kliva upp ur sängen och sträcka ut varenda liten mitokondriefibercellskoloni, medan du formar dig till ett U, dra upp gardinen och skåda ett vitt landskap, orört som en nyfödds själ och känna harmonin, tystnaden. 

Ett murrigt marinblått mörker med några glimmande ljuskällor på flera ljusårs avstånd, täcker det som inte hör till land. Du tar några djupa andetag, svänger fritt med dina lemmar till armar, och inser att dina knän inte längre lyssnar till hjärnans försök att hejda dem från att kollapsa, ty pepparkaksoset flödar nu fritt, med en touch av apelsin, som om det inte vore nog med allt det redan nämnda goda från ovan. 

Ett knarr hörs från en vinkel av 47 grader, nordostlig riktning, och ja, i 3D-formatsperspektiv hamnar ljudkällan en bit ovanför hjässan. Sedan tas det toner från höger och vänster, någon föddes tyvärr med en knut på stämbandet, en tredje har slitit ut sitt och som en arrytmisk metronom kväker någon som en gräsand på ett främmande språk. Och det är väl det här som gör världen så vacker. Alla är vi unika. Tillsammans utgör vi en kör av säderles slag som inte kunde finnas, med hjälp av vare sig förstoringsglas eller tryffelgris till utrustning, på någon annan planet. 

Ring, klocka, ring skulle Jan Malmsjö ha sagt, men jag säger sjung, du tondöve som tonsäkre, sjung! Och vänta med klockan tills nyår.

Jag tror att raj var en bra beskrivning på det här avsnittet.