A rieeeeeaally good day

Today is a reeeeeeeeeeeeeeeeeally, reeeeeeally, reeeeeeeeeeeeeeeally, rieeeeeeally, rilly good day! My face is really tighted up in a big smile, and sometimes my mouth gives out a complex noise, yeah you understand: I'm laughing. I'm  so glad that I laugh! Woow wohoo! That has never happened before, yeeah! Or, has it? Okay, I admit, I have laughed before, yes it's true, even if you don't believe it. 

Alltså, varför snackar jag engelska? Det är ju inte direkt så att jag behöver det om t.ex. Barack Obama skulle behöva lite extra utfyllnad i sina politiska anförande, eller om nån artist som sjunger på engelska skulle behöva lite skrivmaterial... Det kan de ju få tag på på annat håll liksom. 

Det är många saker som kan göra en lycklig. Jag tänker inte dra hela min dag här och nu, men jag vill bara konstatera att det finns mycket att glädjas åt. När var du senast glad? När skrattade du senast och dessutom fick träningsvärk i magen/fejset av det? Det tål att tänkas på! Kanske sitter du just nu och flinar med hela fejset och det är ju bara roligt i så fall. Ha en fin dag och gör något kul!

Raj

Raj. Det rimmar på haj. Och haj är ju en broskfisk. Brosk finner man när man rensar kycklling (förhoppningsvis inte när man äter den) och kyckling är en beståndsdel i thaimat, som är något av en kulturell tillförsel, liksom bananer är, vilka är gula om de har hunnit mogna till lite under transportsträckan mellan skördefältet och t.ex. Netto. 

Påståenden i all ära. Jag längtar så förbrilt (okej det var nog att ta i) mycket till jul! Tänk dig en liten osning av pepparkakor som når näsans mynning, som får dig att vakna upp ur drömmarnas tillstånd, kliva upp ur sängen och sträcka ut varenda liten mitokondriefibercellskoloni, medan du formar dig till ett U, dra upp gardinen och skåda ett vitt landskap, orört som en nyfödds själ och känna harmonin, tystnaden. 

Ett murrigt marinblått mörker med några glimmande ljuskällor på flera ljusårs avstånd, täcker det som inte hör till land. Du tar några djupa andetag, svänger fritt med dina lemmar till armar, och inser att dina knän inte längre lyssnar till hjärnans försök att hejda dem från att kollapsa, ty pepparkaksoset flödar nu fritt, med en touch av apelsin, som om det inte vore nog med allt det redan nämnda goda från ovan. 

Ett knarr hörs från en vinkel av 47 grader, nordostlig riktning, och ja, i 3D-formatsperspektiv hamnar ljudkällan en bit ovanför hjässan. Sedan tas det toner från höger och vänster, någon föddes tyvärr med en knut på stämbandet, en tredje har slitit ut sitt och som en arrytmisk metronom kväker någon som en gräsand på ett främmande språk. Och det är väl det här som gör världen så vacker. Alla är vi unika. Tillsammans utgör vi en kör av säderles slag som inte kunde finnas, med hjälp av vare sig förstoringsglas eller tryffelgris till utrustning, på någon annan planet. 

Ring, klocka, ring skulle Jan Malmsjö ha sagt, men jag säger sjung, du tondöve som tonsäkre, sjung! Och vänta med klockan tills nyår.

Jag tror att raj var en bra beskrivning på det här avsnittet.

Fresh moment right now

Rubriken får mig att tänka på Melodifestivalen. Det är som om texten kommer rakt inifrån en modefixerad makeupstyler. Eller nä. Mer som från en hudvårdslotionreklam med en bodybathscrub av aloeveramousse och en liten touch av äpple.
På bilden av förpackningen ser vi några mörkgröna krokodiltandade, pilformade blad som sticker fram från sidan Och i mitten, vad har vi där? Jo, själva touchen! Ett retuscherat ljusgrönt äpple (kommer inte ihåg namnet på sorten för jag brukar aldrig köpa dem, då de är inpregnerade av besprutningsgift och smakar för surt) som någon har stänkt lite vatten på. En droppe som bildar sina symmetriska böljande ringar i mjukt vatten visar att det finns en vattenreservoar i närheten. Det är även en instruktion till produkten, att det bör användas i samband med vatten. De flesta brukar duscha eller bada badkar men jag har även sett de som inte gillar klorgas och tar då med bodybathscrub till simhallen och ställer sig vid bassängkanten och sprutar ner kletet i vattnet. Höjer man blicken från föreoreningstankarna ser man att på andra sidan står det ju folk som river äpplen och pytsar ner det i vattnet.

Senare när jag hade bastat klart (jag ville inte bada så jag bastade bara), tog jag mig en sväng ner till stan. Å jag gick där längs trottoarkanten och sparkade på en kotte för mig själv. Men plötsligt så fastnade blicken på en hippie som satt och spelade på en hemgjord blandning av en gitarr och en flöjt. Jag fylldes av medlidande, ty hans ögonbryn hade skrynklat ihop sig uppe i pannan och munnen snörpte ihop sig under de instrumentala delarna, som om han försökte efterlikna processen som sker då vindruva förvandlas till russin.
Ingen gav denna stackars människa en enda liten penny! Men för att byta perspektiv, varför kastar vi inte bara våra pengar upp i skyn och låter dem dansa i fri ringdans runt våra hjässor, för att sedan fly sin kos, burna av vindens kraft? Vi är insnärjda i vårt eget hår som binder fast våra fötter. Det är nästan som om dessa metallflingor och grånade papper kan tala.

Hippien, som suttit ner på sina hälar och uttryckt sitt djupaste inre i sin musik, öppnade sina ögon och lyfte blicken mot mig. Han tog sin gitarrflöjt, reste sig och gick. Mina ben pinnade på, för att komma ikapp. Han kunde ju inte bara sticka mitt i sticket (alltså den instrumentala delen i slutet av (ofta) en mainstreamlåt)! Men han var spårlöst försvunnen.
Det avslutade stycket ligger och gnager i mitt huvud. Det är som om man andas men plötsligt kommer inte luften in i lungorna. Nåväl, jag böjer mig ner och tar upp en liten kotte och kastar den över axeln. Nu har jag en rak rygg och en blick som kantar vid molnen. Aj! (Jag gick in i en stolpe.)

Odörens makt, dämpa den

Det har gått en tid sedan det senaste inlägget om Dagens outfat publicerades. Jag har sedan dess faktiskt inte bytt kläder en enda gång. Kom på det idag när jag mötte en a-lagare på vagnen. Först tänkte han sätta sig bredvid mig. Plötsligt när han var påväg ner i stolen med böjda knän och allt, tilldelades hans luktreceptorer en besynnerlig avvikande information, varpå hans nerver signalerade till bossen (hjärnan) och utlösde en släng hormoner, vilka bar sitt bud vidare till muskelcellerna och a-lagaren ryggade av (in)stink(t) förskräckt tillbaka! Stackars honom tänkte jag. Han måste fått något sorts ryck.
   Sedan när jag kom hem och bytte om (av anledningen att jag var dyblöt av vrålregnet på vägen hem) förstod jag att hans flimmerhår hade dött lite. Och regnet borde ju ändå ha dämpat os-utsöndringen något tänker man ju då här lite smart. Hur som helst, ingen behöver oroa sig längre för jag har härmed införskaffat mig en tvål av koda, siktad bark och enebarrsextrakt som förvandlat mig till en heeeeelt ny människa! Tänk vad en tvål kan göra underverk. Och kläderna slängde jag in i duschen nyss så det är inte heller någon fara med dem.

Hoppas att jag har kunnat bidra med lite inspiration för den som känner sig lite smutsig. Ta hand om dig i vått och torrt.

Dagens Outfat

Idag har jag på mig en somrig blus från Gina, shortsen är från polarn o pyret, långkalsonger från någon billig second hand (tycker second hand är så ballt). Skorna är specialbeställda från samemarknaden i Jokkmokk och specialsydda med Maria Montazamis "tassles" på. Och schalen fick jag av farfar som sa att han hade köpt den när han reste med Ostindiefararen till Kina.

Som ni kanske ser tycker jag att sminket är väldigt viktigt. Jag är noga med att applicera ögonskuggan så att den skiljs från ögonbrynen. Faran med att spackla på ända upp är att det då ser ut som om ögonbrynen har växt ner på ögonlocken, ända ut till ögonfransarna.

Ordet som inte uppfyllde innebörden i Eric Saades låtrubrik "Popular"

Bröl.

Detta är ett mycket användbart ord i vissa speciella situationer. Man får verkligen uttrycka sin mentala orkeslöshet och frustration genom ett stönande sandpappersläte, eller ja, mer som om man har en vattenurholkad grusväg på stämbandet. Frågan är vem som uppfann ordet. Jag har en teori om hur det kan ha uppkommit. Observera att teorin inte är vetenskapligt bevisad utan bara en hypotes.

Det var helt enkelt en manlig viking som hade råkat svälja lite raspande äcklig mjöd och dessutom råkat förtära en fluga på köpet. Flugan försökte i all panik hitta en utväg ur den slemmiga, mörka hålan han just infunnit sig i. Det gjorde han genom att flyga runt, likt en propeller, hysterisk och flög sedan ner i vikingens hals, varpå vikingen blev galen om vrålade ut ett grottmänniskovrål "BWWRÖÖÖÖÖHHLLL!!!!!" Hans sångpedagog blev alldeles vit i nyllet av förfäran och avsvimmade på direkten.
En utbildad filosof befann sig i närheten under det inträffade skedet och antecknade genast vad han hade hört och skådat, för att sedan sprida det nya ordet över hela världen. Dock misslyckades försöket eftersom ordet var så fult att ingen ville använda det.
Men så var det ju så att vikingen svalde flugan, vilken innehöll ett visst protein som påverkade hans DNA och följaktigen utvecklade en mutation som genom årens lopp, ärvdes av hans ättlingar. Det var tur för filosofen. Annars hade ordet "bröl" som han nedtecknat bland sina anteckningar, försvunnit i glömskans svarta hål. De muterade ättlingarna var nämligen bröl-specialister. De utvecklade ett system för att hålla ordet i minne, med hjälp av deras speciella gen. Och det är just därför ordet "bröl" finns idag, även om det inte är så vanligt eftersom merparten av samhällets invånare tycker att ordet låter för fult för att deras munnar ens skulle kunna uttala det.